header-image

drömmar och sånt 18 oktober 2016

dsc_0455Thinking, Thinking

Jag har funderat mycket på den här resan…man hinner ju det när man är borta i två veckor och inte gör så mycket annat än att ta det lugnt, umgås. Det som verkligen har slagit mig här är att majoriteten av brasilianarna har gett upp sin livsdröm. Det är svårt att nå sina mål om man inte kommer från en bättre bakgrund här. Ralph lever i mångt och mycket sin dröm i Europa. Alla vänner som vi träffat skulle också vilja dra till USA eller Europa men det är inte alls lätt. Självklart sätter det igång tankar hos mig också…tänk att jag ändå föddes i Sverige – ett land som enligt färsk statistik är världens bästa land för kvinnor. Där det faktiskt finns möjlighet att realisera väldigt många drömmar och när man tänker på det är så det som att ha vunnit på lotto. Jag började tänka på mina egna mål och drömmar. De ligger ju där i bakgrunden någonstans och på något sätt, om man sätter ord på dem, så ger de en riktning i livet och fyller vardagen med form. Egentligen är det nog man själv som sätter stopp för mycket av det som man skulle vilja göra. Osynliga barriärer, rädslor, kulturella normer, regler, blockeringar…känner ni igen er? Tack och lov så har jag alltid utmanat och pressat mig själv att våga, göra och skapa det liv jag vill ha. Dock har livsresan bara börjat. Ofta är det inte de praktiska sakerna som är problemet utan man själv som sätter stopp…en slags mental spärr. Mitt mål är att alltid på något sätt ta ett litet steg mot drömmarna i vardagen och att regelbundet addera ”happy pills” i mitt liv. En sak som jag har insett här i Brasilien det är att jag egentligen bara kan koppla av 100% när jag tar ett steg bort från vardagen. Resor gör mig gott..visst, jag blir ofta stressad innan jag skall åka, men sen när jag väl är iväg så rensas hjärnan och pulsen sjunker. Jag skall ta de chanser jag kan att resa nu när jag studerar och när jag tänker efter är det ju det jag ALLTID har gjort men utan att sätta ord på det. Den sista resan jag kommer göra i år blir en pressresa till Tunisien i November. När jag fick inbjuden (typ en dag innan resan till Brasilien) så var min första impuls att tacka nej, men sen så funderade jag ett par timmar och kom fram till att jag förmodligen aldrig kommer att få den chansen igen. Det är ju bara några dagar så jag kommer att åka och det blir säkert en once in a lifetime-upplevelse. Med de erfarenheter och livshistorier jag fått från den här resan, så känns det som att jag mer än någonsin måste omfamna det som kommer till mig. Love<3

om varför jag stressar så ibland del 1 8 oktober 2016

img_9633”Over and Out”

Den här bilden tog Taha Fukowski på mig ”backstage”, så nu vet ni hur jag ser ut innan varje stel posering på mina outfit-bilder;) Jag tänkte skriva lite om stress och varför jag stressar och så. Samma vecka som jag åkte till Brasilien var det lite stressigt kan man väl säga (som vanligt). Jag jobbade x antal timmar, jag rodde i land en tenta, tvättade, hade en annan hemuppgift, skötte markservice hemma mm, och så hann jag med de bloggaktiviteter jag ville innan resan: Chokladfestivalen, pressfrukost med GHD, photoshoot med min fotograf, möte med min chef och så bjöd marknadschefen för Domaine in mig på en vinprovning med en fransk vinproducent och så var det säkert tio saker till jag kunde gått på. Angående bloggaktiviteterna så verkar det mest lyxigt och många kanske tycker att WOW VILKET LIV DU HAR, VARFÖR KLAGA!!!!? Yes det är grymt. Är glad varje sekund då jag får göra allt det här roliga och det är flera års slit och obetalt arbete bakom de spännande aktiviteter som jag gör. Anledningen till att jag går på alla dessa saker är för att jag tycker det är kul och så vill jag vara uppdaterad och ha en blogg som ”har koll” och som ger samtida trendrapporter. Då är det en del av bloggarbetet och att gå på pressrelaterade event/presentationer. Problemet är att det inte genererar tillräckligt med pengar, så ibland blir det en svår ekvation med 100% studier, frilansarbetet och alla sidoaktiviteter. EN STOR eloge till er som har barn därute + heltidsjobb (!) Mycket folk, inklusive min pojkvän, terapeut, familj och jag själv tycker nog att jag borde ta det lite lugnare då och då. Av olika anledningar är jag också mer stresskänslig och där måste jag se upp..är definitivt en person som skulle kunna gå in i väggen så småningom. 

img_9634Här är de saker jag skall göra för att stressa mindre:

  • Stå och glo i rulltrappan och inte springa förbi alla bara för att ”spara tid”
  • Inte titta på telefonen när jag går. När jag går runt i stan mejlar jag, messar jag och surfar jag att jag nästan går in i andra. Nu ska jag ha mobilen i fickan istället. 
  • Bara vara hemma någon kväll i veckan och ingenting. Inte sitta framför teven, jobba med datorn i knät och kolla på mobilen var femte minut, utan ta det lugnt och dricka te. Inte prestera och producera. 
  • Inte gå omkring och fixa grejer i lägenheten när jag borstar tänderna. 

H O L I D A Y

463cff57ce02896fc0dae6d18e22add9Men nu är det S E M E S T E R in BRAZIL. Skall försöka koppla av så mycket det går men ett och annat blogginlägg blir det allt;)<3

att tänka galet 4 oktober 2016

dsc_0433_29957315946_oFrån crazy bohem till kontrollerad stadsbo

Jag är ju snart 30 och hur det nu än är så tycker jag att det är rätt stor skillnad från förr och då. Innan 25 Fick jag ofta en, eller flera ”crazy thoughts”. ”Jag kanske skulle ta och färga håret rött idag?” ”Äh jag tar i hål i näsan på fredag för jag vill ju bli mer bohemisk i stilen”. Jag kan sakna den härliga tiden då jag gick på dansworkshops och hade på mig byxor i sköna material, fjädrar i öronen och stort utsläppt hår och ja, jag kände mig otroligt cool, fri och liberal. Hade en bohemperiod i Stavanger då jag körde med läderboots, fransar, utsvängda jeans och mer flower power. Stora schalar med bjärta tryck från Ipanema, näsring och färg. När jag hängde med typer som var långt ifrån min värld ex den där regissören från Rom, vodkaentreprenören från eller Chile, kvinnan som var professionell dansare i Macao? Jag spontanreste och hälsade på folk jag kanske träffat två gånger. Nu har jag har klippt kontakten med många för att tiden finns inte och man kan inte få in alla i sitt liv, speciellt inte när man har pojkvän. Jag undrar när man bestämmer sig för att gå över till en annan nivå mognadsmässigt, när man tar sig till nästa nivå och när man sakta men säkert börjar ändra smak och nya vanor. När började jag gå på vernissage istället för latinska dansevent? Och varför? Varför slutade jag gå på nöjesparker och åka karusell som faktiskt är sjukt underhållande? Och varför tittar jag på nyheterna varje kväll istället för Paradise Hotel? Dock vill jag aldrig vara 18-23 igen. Jag var impulsiv, finnig, vägde 10 kg mer, drack för mycket vin och hade noll koll på varken ekonomi eller vilken riktning jag skulle ta i livet. Nu har det blivit andra vanor kan jag säga. Jag lagar mycket vegetariskt, jag lyckas träna regelbundet och jag har en tydlig riktning i livet. Jag har mål som jag jobbar mot day by day och mer rutin och koll. Jag är en kontrollerad stadsbo som planerar möten, träffar, plugg, weekends och jobb upp till tre månader i förväg. Tja tiderna förändras. Ha en fin dag bloggisar<3

reflektioner om att bo utomlands 8 augusti 2016

DSC_0018Resandet – Från början en flykt

Varför började du resa? Mina tonår präglades av en känsla av utanförskap och en känsla av maktlöshet. Sen hade jag acne också som sätter djupare spår än man tror. Den coola tjejen var långt borta. Populariteten var obefintlig. Låg social status. Detta har satt sina spår. När jag gick på gymnasiet såg jag en alternativ väg ut och det var för att jag kunde få praktik och studier utomlands redan vid 18-års ålder. Utomlands kände jag för första gången att jag fick hög social status och att jag blev populär vilket är en helt otrolig känsla, speciellt i London. Där fick jag massor av kompisar och på min avskedsfest kom det en stor skara folk från hela världen. I Kode där jag växte upp tilläts jag inte att blomma ut i skolan. Och det var där det började egentligen. Om jag hade varit populär och älskat skolan hade jag nog aldrig rest. Detta har också gjort att jag känt lite extra för de mobbade och utanför..jag ser mig själv i dem på något sätt. En annan effekt av ungdomsåren är att jag från att jag var 18 fram tills nu alltid velat anordna välbesökta fester, storslagna födelsedagskalas och mingel med stor mångfald – jag vill ha ett kvitto på att jag inte är opopulär och att det som var då inte existerar.

DSC_0096Vart har du bott? Som 18-åring flyttade jag till Italien och sen har länderna avlöst varandra. Det blev England, Brasilien, Kina och Norge tätt efter. 

DSC_1239Vad har det gett dig? För varje land har jag lyft blicken lite högre och rätat på ryggen än mer. Utlandserfarenheterna har gjort att jag lärt mig att pröva mina vingar, jag har fått en kulturell kompetens och jag är en kameleont som snabbt kan anpassa mig till olika förutsättningar. Jag har transformerats och blivit den jag är pga dessa erfarenheter. Sen är det många starka, intensiva upplevelser och aha-upplevelser som faktiskt inte kan beskrivas i ord. Att man transformeras som person för en kort tid är en av upplevelserna, och det brukar inträda efter fyra månader. När jag började lära mig italienska kände jag att en ny ”persona” trädde fram. En mer gestikulerande Angelica med starkare röst, för kan ibland uppleva att svenskan håller tillbaka mig. Att veta att det finns massa dolda sidor hos mig själv som kanske hålls tillbaka av strukturer och den kulturella kontexten. Det är intressant. 

LENES BRÖLLOP 370Finns det något negativt med det? Det har kostat väldigt mycket pengar och väldigt mycket vänner jag mött kommer jag aldrig träffa igen. Sen har ju livet i Sverige fått ”put on hold”, dvs. man får börja om lite från början igen när man kommer tillbaka. Har stora ”kunskapsluckor” när det kommer till musik, filmer och serier i Sverige…man hänger ju inte alls med i populärkulturen när man är borta en längre period. Sen får man aldrig nog. Det är lugnt så fort man kommer hem efter ett halvår, men sen sätter den där gnagande resekänslan igång igen. ”Jag måste iväg”, ”jag måste bort”..en slags inre rastlöshet och oro. Jag kanske bara är sådan eller så är jag rädd att stanna en längre stund på samma plats. Ofta är det också lite jobbigt när jag är iväg. I början har man inga vänner och allt är nytt och otryggt. Man åker fel, får matförgiftning, har tagit med sig fel kläder och missuppfattat totalt hur landet fungerar. Varför i hela friden ger man sig in i något sådant? Jo för att när man väl kommit över detta första stadie så är belöningen desto större och när man är hemma igen ångrar man inte en sekund för det är då man för lön för mödan. 

DSC_0584Vad gör det med identiteten? Man får tusentals referensramar att plocka av vilket påverkar sociala relationer, speciellt med de som är från andra länder. Ralph och jag klickade i samma stund som jag började prata knagglig portugisiska med honom. Man kommer i kontakt med fler människor för man har något gemensamt och det främmande blir spännande. 

DSC_0821Vad är nästa utlandsplan? Jag kommer att välja Asien och antingen blir det Seoul (Sydkorea), Tokyo eller Bangkok. Vibrerande storstäder med ett myller av intryck. I know, folk himlar med ögonen och tänker ”SKALL HON ALDRIG SLÅ SIG NER” eller ”SLÅ DIG TILL RO KVINNA” eller ”NU IGEN….? DU HAR JU EN POJKVÄN”..tja jag har accepterat att jag nog inte kommer göra det som förväntas av mig i en viss ålder. Ralph är en person som ger mig stor frihet. Han är inte alls kontrollerande och menar att om jag har en dröm så skall jag göra det. Han kommer och hälsar på och det blir Skype några månader. Inte mer med det. Jag är tacksam och glad att jag också är fri i tanken och vågar gå den väg som jag känner är rätt. Att jag försöker nå det målet jag satt för några år sedan. Det finns väldigt mycket schabloner om hur man skall vara i en viss ålder och hur långt man skall ha kommit. Jag tror att detta hämmar oss något oerhört och att det finns en risk att vi kompenserar det ändå senare i livet. Har fått mycket instruktioner om hur jag bör leva mitt liv och jag är glad att jag istället vågat lyssna på det som varit min inre röst. 

lite smått och gott 23 november 2015

hgjDunderjuice och Måndagslistan

Hej på er! Det är måndag igen och jag har åkt på en dunderförkylning som inte är av denna värld. Brukar faktiskt vara bra på att hålla förkylningar på avstånd. Jag knaprar förkylningspiller i förebyggande syfte samt har vitlök, chili och lime i varenda maträtt, men den här gången gick det inte att stå emot novemberbacillerna. Skall gå till Juiceverket sen och köpa en riktig superjuice för att få i mig lite vitaminer för det behövs verkligen så här i November. Den här bilden är från förra veckan då det var pressevent på Indiska, då det bjöds på supergod banan- och kokosjuice. övrigt tänkte jag skriva tio små grejer i mitt liv som hänt eller som skall hände snart i mitt liv:)

  1. I fredags hade jag möte med min mentor Mikael Solberg. Har inte träffat honom sedan flytten till Hong Kong så det var mycket att prata om. Fick massor av ny energi och nya infallsvinklar, vägledning och coachning. Rekommenderar alla som har karriärstankar att skaffa en mentor.
  2. Jag och en klasskamrat, som blivit en ny kompis, skall sätta igång med ett nytt och spännande projekt till våren som har med konst, mode, PR och branding att göra. Mer info inom kort.
  3. Har utväxt och torrt och sprött hår. Huden är fnasig och torr. November-fulheten är i antåg. Blek som ett lik är jag och känner mig allmänt ofräsch. Laddar inför en riktigt stor januari-renovering i Januari med frisörbesök, ansiktsbehandling och träning.
  4. Skall åka till Dalarna och Eriks familj första helgen i December. Har lärt känna Eriks familj under åren och de är de mest sköna och genuina människor man kan tänka sig. Det blir en avkopplande helg i Smedjebacken utan jobb, skola och måsten.
  5. Åker hem till familjen och Kode i två veckor över jul och nyår. Inga storslagna planer för nyårsafton som jag alltid tidigare haft, istället känns det hur skönt som helst att komma ifrån stockholmstressen lite grann.
  6. Har ett event denna vecka som jag ser fram emot: Lanseringen av det svensktillverkade smyckesmärket Andeliusgribbes på Miss Clara hotell på torsdag. Alltid kul att ha ett event att se fram emot.
  7. Är just nu rastlös, disträ, stressad och splittrad. Är så långt ifrån man kan komma från den berömda balansen. Samtidigt mår jag väldigt bra psykiskt. Är uppåt och glad och i en social och positiv spiral. Jag levererar det jag skall producera och jag jobbar extra. Jag hinner träffa vänner och blogga. Någonstans får jag ihop det, men på bekostnad av egentid, träning och sömn.
  8. Just nu: Jag sitter på biblioteket och pluggar (och bloggar). Dricker kaffe för en femma – det billigaste kaffet i Stockholm hittar man på Södertörns högskola. Skall ha gruppmöte kl 17.00 på Starbucks.
  9. Vet inte om jag sagt det, men jag kommer antagligen att läsa modevetenskap till våren. Det blir mycket mode generellt i vår. Modestudier, modeprojekt, modeskribent, modevisningar, modeevent…det som var en flickdröm från början har blivit verklighet i allra högsta grad.
  10. Sist men inte minst så jobbade jag i fredags på stadshuset. Fick reda på att det varit bombhot där på morgonen. På vägen till stadshuset cirkulerade helikoptrar runt om byggnaden för att höja säkerheten. En helt sjukt surrealistisk känsla. Läste ngn teori om att inom fem år kommer vi alla att vara bekant med någon som dött i en terrorattack. Det är läskigt att se hur världen förändras väldigt snabbt och hur gränserna stängs och att se hur ondska och våld kryper allt närmare. Har iaf bestämt mig för att konsumera mindre nyheter och fokusera mer på positiva nyheter och teman. Annars vinner hatet.

 

Translation

Hello! It’s Monday again and I have a terrible cold. Tend to actually be good at keeping these colds away. Later, I will go to Juiceverket and buy a real super juice to get some vitamins, it is really needed in November. This picture is from last week, when I was on a press event at Indiska, and when they served supergod banana and coconut juice. Anyway, I thought I should write ten small things in my life that has happened or is going to happen soon:)

  1. Friday I had meetings with my mentor Mikael Solberg. Have not seen him since my move to Hong Kong so it was a lot to talk about. Got lots of new energy, new insights, guidance and coaching. Recommend anyone who has career thoughts to get a mentor.
  2. Me and a classmate, who has become a new friend, will start a new and exciting project next spring, with art, fashion, PR and branding. More info soon.
  3. Have really ugly hair right now. The skin is dry and flaky. November ugliness in a nutshell. I am looking forward to a really big January renovation in January with hairdresser, facial treatments and training.
  4. Will soon go to Dalarna and Erik’s family the first weekend in December. Erik’s family are the most beautiful and genuine people you could imagine. It will be a relaxing weekend in Smedjebacken without jobs, school and musts.
  5. Will go home to my family in Kode for two weeks over Christmas and the New Year. 
  6. Have an event this week that I am looking forward to: The launch of the Swedish-made jewelry brand Andeliusgribbes on Miss Clara hotel on Thursday. Always fun to have an event to look forward to.
  7. I am now restless, distracted, stressed and fragmented. I am so far you can get from the famous balance. At the same time, I feel really good mentally. Like I am in a social and positive spiral. I deliver what I have to deliver and I work extra. I have time to meet friends and blogging. Somewhere, I get my life together, but without exercise and proper sleep.
  8. Right now I am sitting in the library and studying (and blogging). Drinking coffee for five SEK – the cheapest coffee in Stockholm can be found at Södertörn University. Shall have a team meeting at 17:00 at Starbucks.
  9. Do not know if I said it, but I will probably study fashion studies this spring. It is very much fashion in general this spring. Fashion Studies, fashion projects, fashion writing, fashion shows, fashion event … from the beginning it was a girl dream and now it has become a reality. Nice feeling. 
  10. Last but not least, I worked on Friday at the City Hall. Found out that there was a bomb threat there in the morning. On the way to city hall helicopters circulated around the building to increase security. An insane surreal feeling. Read a theory that within five years we will all be familiar with someone who died in a terrorist attack. It is scary to see how the world is changing very quickly, and how the borders are closing, and to see how the violence gets closer. I have decided to consume less news and focus more on the positive news and themes. Otherwise the hate will win.